Naturvårdsverket anger avfallsdeponier som den näst största källan till utsläpp av metan efter jordbrukssektorn. Den 1 januari 2005 infördes förbud mot deponering av organiskt avfall, men redan deponerat avfall fortsätter att brytas ned i ytterligare 40-50 år. På en del deponier sugs deponigasen ut och används för elproduktion i gasmotorer. I takt med att gasproduktionen minskar, på grund av att inget nytt organiskt material tillförs, och metanhalten sjunker under ca 40 %, är energiinnehållet i deponigasen otillräckligt för att driva konventionella gasmotorer som arbetar enligt Ottoprincipen (Ottomotorer). I Danmark har Deponigas ApS tagit fram en ny teknik, som baseras på Dieselprincipen, där deponigas med metanhalter ner mot 10 % sugs in i motorn och en liten andel diesel används som pilotbränsle för antändning. I Sverige är det inte aktuellt att använda ett fossilt bränsle för antändning men det finns förnybara alternativ såsom RME (rapsmetylester), HVO (hydrerade vegetabiliska oljor) eller pyrolysolja.